I torsdags kväll var det stand-up comedy i källaren på La Couronne. Det var fullsatt, varmt och på slutet lite svettigt.
Jag var konferencier och inledde med två säkra skämt. OK utdelning, men ändå lite reserverat på sina håll. Inte ge upp här, in med mer energi. Lätt sagt, men svårare i praktiken. Dags för publiksnack. Jag valde två tjejer längst fram, men de ville inte ge något, inte ens var de kom från. Jag släppte, säkert för tidigt, och tog ett annat bord, ett medelålders par från Limhamn. Öppningen var på, i eller runtom Limhamn, sen vann jag dem och fick med mig hela publiken. Ni vet de där höga skratten, som sen inte dör av snabbt. Dessutom blev familjen från Klippan, tjejgänget från Staffanstop, killen i den röd-vit rutiga skjortan och flera andra delaktiga i showen. Jag var i mitt esse och improviserade och hade riktigt kul. Helt klart ett av mina bästa och roligaste konferencierjobb. I den andra akten testade jag att snacka med tjejerna längst fram och fick reda på att en var från Sjöbo. Pang, så hade jag fått fram något på dem också.
Första komiker ut var Zeid Andersson som var mycket bra. Hennes avslutade sång är alltid en succé. Sen Johannes Finnlaugsson, som inledde med att skämta om att Zeid och jag skulle var mor och son. Och fick skratt på det. Johannes var hur stabil som helst med sina korta, snabba skämt, med riktigt vassa punchlines.
I andra akten fick vi se Mattias Olsson göra en lyckad comeback efter att inte uppträtt på ett år. Sen var det dags för kvällens huvudnummer, Måns Möller. Det blev en fantastiskt lyckad avslutning på kvällen. Måns var fenomenal på att ta upp vad tidigare komiker sagt och väva in publiken. Det blir en väldigt hög här-och nu känsla.
måndag 22 oktober 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar