2008-03-15, Stand Up Kalmar, Kalmar

I lördags var jag åter i Kalmar. Min hemstad och där jag har bott i 25 av 32 år. På kvällen skulle jag köra 20 minuter på Stand up Kalmar på Pipes of Scotland. Ett gig som jag verkligen sett framemot med blandade känslor då det kan vara extra jobbigt att uppträda i hemstaden.

Jag hälsade på hos föräldrarna innan och när vi satt och åt sen lunch hade jag svårt att fokusera och jag började känna mig rejält nervös. En viss nervositet är OK, men så här nervös brukar jag sällan bli. I bakhuvudet en svårflörtad Kalmarpublik. ”Det gaur inte”. Jag gick ner och repade i källaren, eller källare det var mer som i en igloo. Farsan spar alltid in på värmen. Det var också första gången som han och mamma skulle kolla när jag uppträdde och det var verkligen på tiden. En liten tröst var att det säkert var mer nervösa än jag.

Det var cirka 70 personer i publiken och det hade säkert gått in det dubbla. Kul ändå att folk går ut för att se stand-up när det var Melodifestival, eller hejade alla på Christer Sjögren;). Lokalen var väldigt avlång och scenen ca 1,5 meter hög, vilket gjorde att man såg ut över hela publiken på ett mäktigt vis och de som sitter närmst scen ser man ur ett giraffperspektiv. Rätt fränt (som man säger i Kalmar), men kanske inte optimalt för stand-up, fast ska man vinna allsvenskan måste man vinna på konstgräs också.

Fredrik som är klubbvärd var kvällens konferencier och släppte genast upp Erika Sjöwall på scen. Sen Maggan Hammar som körde många roliga grejer om singellivet. Paus. I andra öppnade Fredrik med att köra lite skämt från tidningar som funkade bra. Därefter var det dags för mig. Nu fanns ingen utväg bara att köra. Hur det gick kan du läsa nedan. Efter mig var det åter dags för Erika och hennes roliga sång om sig själv satt klockrent och blev en perfekt avlutning på en lyckad kväll. Hur gick det nu?

Jag öppnade med lite lokala skämt som satt perfekt. ”Du vet att du är i Kalmar när”. Sen fem minuter av snack med fem-sex bord eller rättare sagt personerna som satt där. Alla ville inte, men jag gav mig inte utan slet för att få med så många i showen som möjligt. Fler och fler bjöd på sig och det blev en hel del roligt publiksnack. Grabbgänget från Lindsdal fick sig några kängor, men det kunde de ta. Fast respekt är inget ord man använder i Kalmar. När jag sedan gick in i materialet hade jag hela publiken med mig. Puh... lättnad.

Precis när jag håller på att runda av så ringer en mobiltelefon. Jag frågor om jag inte kan få ta det. Kvinnan stänger ej av utan viskar halv diskret. Jag springer raskt de 10 metrarna (kanon med sladdlös mick då) och får telefonen. Springer tillbaka till scenen och pratar med svägerskan som är i luren och improviserar en del. Jag minns knappt vad jag sa, men publiken jublade. Av bara farten körde jag 25 minuter. Riktigt kul gig. Jag kommer mer än gärna tillbaka till Stand up Kalmar. Har du inte varit på Pipes of Scotland så gå dit! IKEA, Jula, och Claes Ohlsson i all ära, men Stand-up är något som Kalmar saknat.