2009-09-26, Battle of Lund, EOS-hallen, Lund

I lördags arrangerade Real Fighter Lund galan Battle of Lund. Skåningar, hallänningar, danskar, norrmän och stockholmare möttes i totalt 10 matcher i thaiboxning (Muay Thai). Det var fullkontaktskamper och inga skydd var tillåtna annat än suspensoar, tandskydd och handskar. Varje match är på tre eller fem ronder á två minuter. Ungefär 500 stycken kampsportsentusiaster hade tagit sig till EOS-hallen denna afton.

Jag var kvällens konferencier och speaker i klädd kostym och slips. Reglementsenligt är frack tror jag, men det tar vi nästa gång. Jag började med att hälsa välkomna och drog lite kort information om kvällen. Jag fick även med att galan var det största som hänt sen Slaget vid Lund 1676. Det blev en hel del skratt på det. Det var det enda skämtet jag körde. Det här var allvar. Två taggade fighters, en kamp, men bara en gick vinnande ur ringen.

Dags för kvällens första match i 67 kilosklassen där jag presenterade de tävlanden. Det är mörkt i lokalen och endast ljus på ringen. Ett annat ljus riktas mot ingången. ”I blå ringhörna tävlandes för Mikenta Danmark Emil Haaaaaaaaaartman.” Därefter pampig intromusik och boxaren går upp i ringen och hälsar på publiken. Ibland utförs en sk boxar dans (ram muay), som på bilden ovan. Sen nästa fighter in i ringen och matchen kommer snabbt igång.

Jag intar min plats i sekretariatet precis intill ringen. Det är en av de bästa platserna. Så nära kan ingen komma förutom ringdomaren. DJ:n spelar traditionell thailändsk musik. Så ska det vara. Sparkar, slag och knän används i olika sekvenser. Det går snabbt och det är fulladdat med action. Publiken gillar det och lever sig in i det till fullo.

Två minuter låter inte mycket, men jag kan tänka mig att står man där uppe i ringen känns det oerhört mycket längre. Sen är det endast en minuts paus mellan ronderna. De här killarna och tjejerna är verkligen vältränade. Efter matchens slut tillkännager jag vinnaren och denne får en pokal. På med lite ösig discomusik och snart är det dags för nästa fight. De första tre matcherna går snabbare än beräknat och det blir ofrivilligt lite längre pauser. Lite senare får vi se galans snabbaste fight där Kitisak Noiwibon från Real Fighter knockar sin motståndare med en riktig pärla efter bara 14 sekunder.

Vid flera tillfällen är fighters på väg över repen och jag är rädd för att de ska ramla ned över sekretariatet. Några danska fighters som redan varit uppe i ringen är nu i publiken och de skrattar och säger att de lovar att ta emot dem om de ramlar mot mig. Det bjuder jag på. De sista matcherna blir jämnare och en del går över fem ronder. Klockan 22.45 är sista matchen slut och publiken har bjudits på action i nästan tre timmar. Jag fick beröm från flera håll. Det är ju alltid kul, men jag säger som min gamle fotbollstränare: Det ska man bara lukta på inte svälja.

Battle of Lund var den första thaiboxningsgalan i Lund någonsin. Det var ett mycket lyckat arrangemang av Team Real Fighter med bra organisation. En laginsats, där ideella själar lagt ned många timmars hårt slit. Detta var ett annorlunda uppdrag för mig och jag lärde mig mycket. Jag hade väldigt kul och kommer gärna tillbaka. Jag vill rikta ett stort tack till Toni, Robert, André, Christian och alla duktiga funktionärer från Real Fighter för ett vänligt bemötande och bra samarbete.

När jag sen går till bilen får några danska fighters syn på mig. De hälsar glatt. Jag hejar tillbaka och hasplar ur mig ”Go kamp”. För så heter det väl på danska?

Snart Dockan Comedys höstpremiär

Om nästan exakt en veckan, dvs 30 September kl 20:00 drar vi igång Dockan Comedys höstpremiär på Elephanten. Ett mycket bra startfält och vi kommer att få se...nä det avslöjar vi i vanlig ordning inte, men jag hade inte vågat missa det. Vi ses på onsdag då!

2009-09-19, Bygdegården, Vinslöv

I lördags var jag i Vinslöv. Det var inte för att se smygpremiären på uppföljaren till Plötsligt i Vinslöv, utan för att uppträda på ett 50-års kalas i bygdegården. Inga problem att hitta dit då Angelicas släkt kommer därifrån.

Jag var kvällens överraskning mellan buffén och ostbrickan. Jag inledde med att skoja med jubilaren, som har en affär i byn, samt gav jag konkurrenter en känga. Det ca 90 personer i publiken gapskrattade. När jag sen frågade hur många varit på Stand-up Comedy innan var det inte någon alls som applåderade. Eller förstod de inte frågan. Hur eller hur så var de med på noterna. Det blev mycket publiksnack den afton. En gäst visste inte hur hon kände huvudpersonen. Hade hon smitit in bara? Sambon som inte vill gifta sig, läraren som utbildade komiker, vilket var ljug och singelsonen som blev delaktiga i showen.

Givetvis var det oundvikligt att prata om filmen och Vinslöv. Jag satte in födelsedagsbarnet i några odödliga citat. Jag var lite orolig där, men publiken kunde sin Plötsligt i Vinslöv. Jag gillar inte att sjunga och jag gör det obra. Det blev därmed ingen "Ja må du leva", men väl ett Göingeleve, dvs hurra, hurra, hurra (kort paus) hurra, hurra, hurra (kort paus) hurra, hurra, hurra. Därefter rundade jag av med lite snack om barn och fotboll. Därpå gick jag av till goa Nordostskånska applåder. Sen blev jag bjuden på lite mat. Och man är ju smålänning;) Det var väldigt gott. Tack till Janne för vänligt bemötande.

2009-09-15, Garva Comedy Club, Harrys, Malmö

Igår var det säsongspremiär på Garva Comedy Club på Harrys i Malmö, som drivs av Mattias Olsson och Joe Eagan. Det var inte fullsatt, men väl en 80-90 personer i publiken.

De här var en kväll då man inte fick något gratis. Svårflörtat och svårjobbat med andra ord. Det syntes att publiken hade roligt, men det hördes inte så mycket som flera komiker säkert är vana vid. I dessa lägen är det lätt att bli nervös. Mot detta är mycket energi en bra medicin. Eller att peta på publiken med en lång pinne. Kanske det första är att föredra.

Jag körde en ”tia” som andra komiker i den andra akten. På Garva får man gå på scen till intromusik. Ett bra inslag för jag blir extra laddad då. Minns inte vilken låt det var igår, men något ösigt som går på radion nu. Man börjar bli gammal. Jag började med lite publiksnack med de främsta borden. Vågat en kväll som denna, men det högg direkt. Jag kände mig rapp i käften och hade mycket energi. Två yngre tjejer och ett par som visade sig bara vara arbetskamrater blev delaktiga i showen. Killen jobbade inte på Bauhaus utan var optiker. Sen hade jag lite roliga och snabba grejer på det. Därefter kort ekonomisnack med en äldre dam…förlåt kvinna som inte ville vara med. Så kan det vara. Det är inget tvång. Därefter testade jag mest nya skämt. Jag fick mycket bra respons. En del finputsning krävs kanske, men på det stora hela var det kanske över förväntan. Jag hade väldigt roligt och det syntes säkert. Jag kommer gärna till Garva fler gånger.

Noterade att Staffan Nordquist gjorde en lyckad debut igår. Conny Hansson fortsätter att imponera. Hörde inte allt, men av det jag hörde gick han verkligen hem hos publiken.

Övriga på scen denna kväll var Sven Nilsson, Therese Olsson, Joe Eagan, Niklas Larsson, Sara Andersson, Mats Andersson, Mattias Olsson (Konferencier) och Simon Svensson.

2009-09-06, Oliveras, Lomma

Igår tog jag för första gången på evigheter cykeln till ett gig. Den relativt nya medeltids…förlåt medelhavsinspirerade restaurangen Oliveras nere i hamnen i Lomma hade personalfest. Deras tema för kvällen var överraskningar och då var jag förstås en av dessa. Jag kikade ner i konferenslokalerna i källaren. Det verkade vara ett glatt gäng på tjugo personer som satt vid ett långt bord.

Jag gick på innan desserten och fick direkt hugg när jag skämtade om konkurrenterna i byn. Sen flöt det bara på. Tror jag körde 25 minuter. Jag hade fått kanoninformation om personalen från Åsa, en av ägarna. Det blev så gott som bara publiksnack. Kockar, servitriser, potentiella vaktmästare och även ägare fick sina fiskar varma. Var det verkligen genom en namntävling restaurangen fått sitt namn Oliveras? Hur kom man fram till att ha just orangea filtar? Mycket internt och lite hemligt förstås med hög här-och-nu faktor. Det blev hur kul som helst. Detta var ett av årets roligaste gig. Därefter cyklade jag hem och åt småländsk ostkaka med vispgrädde och jordgubbs sylt. En lång och intensiv helg gick mot sitt slut.

2009-09-05, Lunnarps BK, Tomelilla

Jag tror jag var hemma i högst tre timmar sen var det dags att sticka iväg på nästa uppdrag. Lunnarps BK hade fest för funktionärer, spelare, ledare och styrelse. Jag var återigen en av kvällens överraskningar.

De sjöng och skrålades bra i lokalen när jag kom in. Inga problem att hitta dit, då jag hade varit på exakt samma ställe 24 timmar tidigare. En del hade nog druckit liter mer av något som inte var sportdryck. Ingen som störde nämnvärt, men en aning svårt att få bra lyssning. Tyvärr var ljudet lite dåligt, men jag körde på. Vet inte vad som hade hänt med det. Det blev givetvis mycket fotbollssnack. Lunnarps BK spelar i division 6 och hade tvålat dit superjumbon med 5-2 dagen innan. Jag skojade med ordförande och kassören och spelarna skrattade gott. Det blev kul publiksnack med tränaren, men han visste inte hur skyttekungen ”Skinkan” fått sitt smeknamn. Tyvärr visste inte ”Skinkans” pappa ”Stor-skinkan” det heller. Jag avslutade med lite skämt om MFF som verkligen gick hem. Sen avtackades jag med en Lunnarps BK vimpel. Jag tackade artigt och sa den här kommer att hänga bredvid bröllopsfotot. Där skarvade jag en aning, men publik tyckte det var hur kul som helst.

Därefter överraskning nummer 2, som var andra halvlek på fotbollen av Ungern-Sverige på projektorduk via mobilt bredband 7,2 MB. Det måste verkligen ha varit UPP TILL 7,2 MB för bilden var i hackigaste laget. Det var stillbilder. Någon sa att det funkat perfekt om det varit damfotboll. Det var inte jag som sa det. Sen gick en propp. Kaffet fick vänta och kylen slogs av sen kunde vi åter se fotboll. 93.07 Zlatan satte den. Fantastiskt. En kul kväll var över. Tack till Roger för ett trevligt bemötande.

2009-09-05, Bodagarna, Degeberga

Under 4-13 september arrangeras Bodagarna i nordöstra Skåne med över 300 aktiviteter. I Degeberga uppträdde jag och Teresa Tönisberg redan vi 14-tiden utanför Tingshuset. Arrangören och även vi hade hoppats på bra uppslutning. Tyvärr blåste det kraftigt och regnade bitvis. Folk höll sig hemma eller undersöktes de andra orterna. Tollarp till exempel konkurrerade med en tävling i en klassisk gren, stenkula. Jag räknade det totalt till ett 30-tal tappra Degebergabor och mestadels pensionärer, men även ett gäng tioåriga pojkar.

Tanken var att det skulle vara stående publik. Inget jag gillar. Det hade kanske funkat om det varit 300 personer, men inte nu. Vi diskuterade att köra inomhus, men det skulle vara utan ljud och då kanske inte alla skulle kunna se då det inte fanns någon hiss till den tilltänkta reservplans lokal. Det fick bli ute och Teresa och jag raggade bänkar och stolar och möblerade framför den stora scenen. Förutsättningarna blev bättre.

Teresa inledde som konferencier och sen körde jag cirka 25 minuter. Det blev mestadels skämt om Degeberga med omnejd. Åhus och Kristinastad fick sig en känga till publikens förtjusning. Därtill blev det en del kul publiksnack främst med en danska och hennes rolige man Arvid. Mitt under mitt gig började det regna kraftigt och blåsten höll på och ta med sig en markis framför scenen ända till Huaröd och vips var 25% av publiken försvunnen. De som var där hade kommit dit för att de ville se stand-up och de hade roligt. Det var bara att köra på med energi, även om publiken förstås inte lät lika mycket som jag är van vid.

Sen körde Teresa och under de sista minuterna av hennes gig strömmade det till mer publik. Ett gäng tonårstjejer gav mycket respons och det blev en bra avslutning. Det skulle ha kommit tidigare, men de skyllde på att det var ju 70-vägar sista biten till Degeberga. Detta var en dag då allt inte blev som man tänkt sig, men vi gjorde vårt bästa för att det skulle bli så bra som möjligt. Det var en nyttig erfarenhet. Lite skämtsamt så här i efterhand kan man säga att ”vi hade i alla fall tur med ljudet”. Det var nämligen perfekt.

Bild ovan, därTeresa testar ljudet.

Bild ovan på den tappra publiken som trotsade det ostadiga septembervädret.

2009-09-04, Fraktföretag, Tomelilla

Ett fraktföretag utanför Tomelilla hade invigningsfest av sin nya lagerlokal med kontor. Mitt ögonmått sa ungefär i storlek som Dockan Comedys loge, fast kanske bara 10 meter högt i tak. Med andra ord var det en väldigt stor lokal. Gäster var kunder, leverantörer, någon konkurrent och företagare som hjälpt till att bygga nyss nämnda lokal. Det var cirka 50 stycken i publiken och jag tror jag räknade till tre tjejer. Mestadels var det hantverkare och således män mellan 40-50 år, där många inte varit på stand-up ofta. En tuff och svårflörtad publik var mina fördomar.

Jag var överraskningen innan kaffet. Jag föredrar inte att vara överraskning, då förutsättningarna blir lite svårare. En del hade kanske hoppats på en strippa… Eftersom detta var en sista-minuten grej var det lite svårt att få ut informationen i tid.

Till en början var publiken lite avvaktande och lyssnande. Men med taktiskt publiksnack lyckades jag vinna dem. Det kom att handla om dem och det blev ytterst lite debet och kredit. Fler och fler blev delaktiga i showen och tinade upp, såväl elkillen och konkurrenten, som singelkillen som dock inte var så desperat att han satt in en efterlysning i Ystad Allehanda. Ett running-gag (återkommande rolig punkt) blev att alla i Tomelilla heter Ulf. Jag rundade av efter cirka 30 minuter och gick av till mycket varma applåder. Detta var ju en överraskning och blev förstås kvällens snackis. Sen blev jag bjuden på kaffe och äppelkaka innan det var åter dags att köra hem. Ett stort tack till Ulf, vem annars, för vänligt bemötande.

City på Dockan Comedys säsongsavslutning

Tidningen City (2009-08-31) gjorde ett mindre reportage från Dockan Comedys säsongsavslutning. De intervjuade främst publik, men bad även mig fylla i påståendet "skrattar bäst som skrattar..." Punkt! skrattar bäst som skrattar, sa jag. Artikeln finns nog ett tag som PDF-fil på Citys hemsida.