Tanken var att det skulle vara stående publik. Inget jag gillar. Det hade kanske funkat om det varit 300 personer, men inte nu. Vi diskuterade att köra inomhus, men det skulle vara utan ljud och då kanske inte alla skulle kunna se då det inte fanns någon hiss till den tilltänkta reservplans lokal. Det fick bli ute och Teresa och jag raggade bänkar och stolar och möblerade framför den stora scenen. Förutsättningarna blev bättre.
Teresa inledde som konferencier och sen körde jag cirka 25 minuter. Det blev mestadels skämt om Degeberga med omnejd. Åhus och Kristinastad fick sig en känga till publikens förtjusning. Därtill blev det en del kul publiksnack främst med en danska och hennes rolige man Arvid. Mitt under mitt gig började det regna kraftigt och blåsten höll på och ta med sig en markis framför scenen ända till Huaröd och vips var 25% av publiken försvunnen. De som var där hade kommit dit för att de ville se stand-up och de hade roligt. Det var bara att köra på med energi, även om publiken förstås inte lät lika mycket som jag är van vid.
Sen körde Teresa och under de sista minuterna av hennes gig strömmade det till mer publik. Ett gäng tonårstjejer gav mycket respons och det blev en bra avslutning. Det skulle ha kommit tidigare, men de skyllde på att det var ju 70-vägar sista biten till Degeberga. Detta var en dag då allt inte blev som man tänkt sig, men vi gjorde vårt bästa för att det skulle bli så bra som möjligt. Det var en nyttig erfarenhet. Lite skämtsamt så här i efterhand kan man säga att ”vi hade i alla fall tur med ljudet”. Det var nämligen perfekt.
Bild ovan, därTeresa testar ljudet.
Bild ovan på den tappra publiken som trotsade det ostadiga septembervädret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar