I lördags arrangerade Real Fighter Lund galan Battle of Lund. Skåningar, hallänningar, danskar, norrmän och stockholmare möttes i totalt 10 matcher i thaiboxning (Muay Thai). Det var fullkontaktskamper och inga skydd var tillåtna annat än suspensoar, tandskydd och handskar. Varje match är på tre eller fem ronder á två minuter. Ungefär 500 stycken kampsportsentusiaster hade tagit sig till EOS-hallen denna afton.Jag var kvällens konferencier och speaker i klädd kostym och slips. Reglementsenligt är frack tror jag, men det tar vi nästa gång. Jag började med att hälsa välkomna och drog lite kort information om kvällen. Jag fick även med att galan var det största som hänt sen Slaget vid Lund 1676. Det blev en hel del skratt på det. Det var det enda skämtet jag körde. Det här var allvar. Två taggade fighters, en kamp, men bara en gick vinnande ur ringen.
Dags för kvällens första match i 67 kilosklassen där jag presenterade de tävlanden. Det är mörkt i lokalen och endast ljus på ringen. Ett annat ljus riktas mot ingången. ”I blå ringhörna tävlandes för Mikenta Danmark Emil Haaaaaaaaaartman.” Därefter pampig intromusik och boxaren går upp i ringen och hälsar på publiken. Ibland utförs en sk boxar dans (ram muay), som på bilden ovan. Sen nästa fighter in i ringen och matchen kommer snabbt igång.
Jag intar min plats i sekretariatet precis intill ringen. Det är en av de bästa platserna. Så nära kan ingen komma förutom ringdomaren. DJ:n spelar traditionell thailändsk musik. Så ska det vara. Sparkar, slag och knän används i olika sekvenser. Det går snabbt och det är fulladdat med action. Publiken gillar det och lever sig in i det till fullo.
Två minuter låter inte mycket, men jag kan tänka mig att står man där uppe i ringen känns det oerhört mycket längre. Sen är det endast en minuts paus mellan ronderna. De här killarna och tjejerna är verkligen vältränade. Efter matchens slut tillkännager jag vinnaren och denne får en pokal. På med lite ösig discomusik och snart är det dags för nästa fight. De första tre matcherna går snabbare än beräknat och det blir ofrivilligt lite längre pauser. Lite senare får vi se galans snabbaste fight där Kitisak Noiwibon från Real Fighter knockar sin motståndare med en riktig pärla efter bara 14 sekunder.
Vid flera tillfällen är fighters på väg över repen och jag är rädd för att de ska ramla ned över sekretariatet. Några danska fighters som redan varit uppe i ringen är nu i publiken och de skrattar och säger att de lovar att ta emot dem om de ramlar mot mig. Det bjuder jag på. De sista matcherna blir jämnare och en del går över fem ronder. Klockan 22.45 är sista matchen slut och publiken har bjudits på action i nästan tre timmar. Jag fick beröm från flera håll. Det är ju alltid kul, men jag säger som min gamle fotbollstränare: Det ska man bara lukta på inte svälja.
Battle of Lund var den första thaiboxningsgalan i Lund någonsin. Det var ett mycket lyckat arrangemang av Team Real Fighter med bra organisation. En laginsats, där ideella själar lagt ned många timmars hårt slit. Detta var ett annorlunda uppdrag för mig och jag lärde mig mycket. Jag hade väldigt kul och kommer gärna tillbaka. Jag vill rikta ett stort tack till Toni, Robert, André, Christian och alla duktiga funktionärer från Real Fighter för ett vänligt bemötande och bra samarbete.
När jag sen går till bilen får några danska fighters syn på mig. De hälsar glatt. Jag hejar tillbaka och hasplar ur mig ”Go kamp”. För så heter det väl på danska?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar