Lördag förmiddag och förkylningen hade verkligen inte gett med sig. Typiskt. Molipect och Bricanyl är guld värda. De har ingen röd triangel heller…tror jag.
Redan på långt håll hörde jag höga röster och skratt från klubblokalen. Kan 25 fotbollsspelare låta så? Det var inkilningsfest för de nio nya spelarna i Superettanlaget Ängelholms FF. Dessa skulle invigas i laget och utföra diverse aktiviteter. Främst pinsamma tror jag. Inga avslöjanden här. Kan det bli grabbigare? Ja det skulle vara Lumpen då. En uppgift var dock att fixa underhållning som skulle vara hemlig... Många hade tippat på en strippa, men det kändes redan gjort.
Jag öppnade med att skoja om konkurrenten Landskrona BOIS och om den sparsamme ordföranden. Grabbarna var med. Jag hade fått klockren information om spelarna av den nye målvakten Petter. Det blev pay-back time. Den gamle backen, glasliraren, nattsuddarna och slitvargen på mittfältet, fick flera passningar…förlåt tacklingar. Det var ett härligt gäng och jag kan sakna den där gemenskapen som finns i ett fotbollslag. Lite rått, men samtidigt hjärtligt. Det blev mycket personligt och kvällen kom att handla om fotboll, fotboll och fotboll. Och kanske någon annan idrott åxå. Bäst var när jag fick in en kaskad av gliringar på en fd MFF-spelare. Jag improviserade kring spelarbyten och hamnade till slut i Boden. Detta var det längst jag kört, 40 minuter, dvs nästan en halvlek. Applåder, applåder och sen undrade någon när jag skulle ta av mig kläderna…
Efteråt blev det lite käk och snack med spelarna innan jag körde hem. Rösten tog mycket stryk, men det var det värt. Ett gig som med lätthet går in på tio-i-topp. Tack till Petter för ett trevligt bemötande! Lycka till i Superettan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar